Om det lilla jag säger kan göra skillnad för någon annan.

Jag har fått den stora äran att få berätta min historia!

Här är en del av den.......


Jag är glad att jag är frisk, varje gång jag tittar på mina barn så blir jag lycklig....riktigt lycklig för att jag får vara med!

Den värsta känslan i världen, det är ju att man skall missa något i sina barns uppväxt, att man inte ska få vara med, att behöva lämna sina barn!

Jag fick reda på att jag hade en tumör när jag var i vecka 7 med Douglas! Jag blev rädd och kände mig utsatt till max, när jag fått beskedet var jag panikslagen, sen blev jag arg, arg för att jag åkt in och ut ifrån lasarettet i 5 års tid utan att de kommit fram till vad som var fel, alla magsmärtor var enligt min journal bara stress, cystor eller vanlig värk!

Jag hade så ont varje gång, så ont att jag svimmade till och med....varför hade de inte sett något?

Förklaringen var ju helt enkelt att 20 åriga tjejer inte drabbas av äggstockscancer! jag var en sån liten % att jag hade hamnat mellan stolarna!

Men nu var den ju där, gav mig fan på att jag inte skulle låta den förstöra min graviditet, att vara gravid skulle ju vara harmoniskt och man skulle ju hoppa runt på små rosa moln, inte oroa sig för att att man inte skulle få vara med!

10 månader gick och jag stängde in mig i min bubbla...jag kände mig stark och odödlig under hela graviditeten.

Douglas kom till världen! Att få se sitt efterlängtade barn för första gången, det går inte ens att förklara med ord, lycka, kärlek och styrka! Jag kommer ihåg allt, alla känslor och vilken enorm upplevelse det är att föda barn.

Jag opererades och pga komplikationer fick de ta bort hela äggstocken, när de skulle ta bort tumören. Jag minns att jag vaknade och fick beskedet direkt på uppvaket! Jag var helt ensam i en säng och kunde inte ens gråta pga smärtorna och att jag var helt uttorkad.

Därefter har det varit en väldigt lång resa, ett flertal operationer, läkarbesök, provtagningar, kuratorer och besked.

Jag minns att min läkare ringde till mig nära jul och berättade för mig att jag skulle få ett friskhetsbesked i julklapp, allt såg jätte bra ut, ingen spridning till andra organ och jag var ju faktiskt frisk!

Två veckor senare fick jag beskedet ifrån Linköpings lasarett, de rekommenderade mig att ta bort allt....hela min livmoder, det skulle inte bli några fler barn, detta berodde på att gynekologisk cancer sprids snabbt till andra livsviktiga organ! Men valet var mitt.

Jag bröt ihop, minns hur jag stod och väntade på skjuts efter, det var kallt och det snöade och jag skulle dö!

Jag satt uppe om nätterna och tittade på min lilla bebis....trots att jag var livrädd så kände jag att jag vägrade operera mig...jag skulle fixa det ändå.

Jag har träffat ca 20 olika läkare, alla har sagt samma sak, vissa har varit mindre bra och jag kan ärligt säga att jag hatar sjukhus efter det jag har varit med om.

Att få en dom och det enda man kan göra är att ge sig fan på att klara sig bort ifrån den, man är hjälplös och tom! Omgivningen försöker vara stark och anhöriga försöker finnas, ingenting hjälper, man har bara sig själv när man hamnar i den här situationen, det är i alla fall så det känns. 

Jag har gjort kontroller och väntat på provsvar 4 gånger per år....I 7 år...det kommer aldrig ta slut....väntan och oron kommer alltid att finnas....

Jag har valt att inte operera mig, har valt att ta ansvar för mitt liv och leva det till fullo, trots den dom jag fått, en positiv inställning gör mycket mer för psyke och kropp än vad man tror.

2011 kom nästa mirakel, Nora, min dotter, mot alla odds! Jag är så glad att jag lyssnade på mitt hjärta och aldrig gav med mig, många kan tycka att jag är egoistiskt, som väljer att inte operera mig, som väljer att kanske bli sjuk igen, men många som har fått barn kan även hålla med om att med barnen kommer den där djuriska styrkan som finns inom oss hela tiden, en överlevnadsinstinkt och ett försvar som växer fram hos oss mödrar, en jäkla livsgnista och envishet...det är den känslan som hjälpt mig, det är den känslan som fått mig att inse att jag är frisk IDAG och det tar jag tillvara på. 

Kramar ifrån Fru Herr

Gillar

Kommentarer

Instagram fru.herrInstagram fru.herrInstagram fru.herrInstagram fru.herrInstagram fru.herrInstagram fru.herrInstagram fru.herrInstagram fru.herr