Kära lilla bonusmamma!

Ända sedan vi var små så har man ju läst sagor och sett filmer om den "elaka styvmamman! den där tanten som bara bryr sig om sina egna barn, sen var det förgiftade äpplen och speglar på väggen och bla bla blä, ja ni vet det där, ja just jag det var ju en saga, inte på riktigt :)

Faktum är ju att det tyvärr finns dåliga bonusföräldrar i världen, det finns dåliga föräldrar och även dåliga vuxna utan barn, självklart önskar vi att alla alltid levde lyckliga i alla sina dagar, men tyvärr ser ju inte världen ut så idag! Man får bara gör sitt bästa, försöka sprida det vidare till sina barn, för att sedan skapa hela och goda vuxna, varje individ gör ju faktiskt en rejäl skillnad i världen, bara av att finnas.

Bonusfamiljen är idag snäppet "vanligare" än kärnfamiljen och det finns ju både hysteriska och kärleksfulla varianter av en bonusfamiljen, det är som att bygga ett tusenbitarspussel på kort tid, men den krävs inte så mycket, inte om de vuxna kan bete sig som vuxna och om barnen får rättigheten att vara barn, då är det inte så jäkla komplicerat med en bonusfamilj, ofta är det ju vi vuxna som sätter gränser och påverkar våra barn, tyvärr åt det sämre ibland,

Jag har aldrig haft förståelse för vuxna som använder sina barn som bollplank, för att kasta skit på den andra föräldern, får faktiskt ont i magen av att tänka på det, hur man kan trycka ner sina barns självkänsla på det sättet genom att tala illa om en av de viktigaste personerna i barnets liv.

Att personligt agg kan bli ett problem för det finaste man gjort tillsammans.

Och allt detta tjat om bonusföräldrar som försöker ta den biologiska förälderns plats? Trodde ni ens att det finns en möjlighet att det skulle kunna ske i en sund familj, tror man att smutskastning hjälper och att man får över barnet till sin rätta sida genom att prata illa och anklaga, det enda som händer är ju att barnet inte vet vart det hör hemma längre.

Är det så jäkla illa om det kommer en ny man eller kvinna in i barnens liv, om det är en vettig person som barnet trivs med och är det inte vår uppgift att motivera barnet till att känna att det är ok att faktiskt känna omtanke för en ny vuxen, är inte det själva grundkonceptet till en sund relation och är det inte det som livet handlar om, relationer.

Sen gäller det naturligtvis att bonusmamman/pappan håller sig på sin kant och respekterar barnet, man behöver inte sitta som ett plåster på barnet och vinna ett förtroende med roligheter jämt, man är en ny vuxen inte en ny mamma eller pappa, man är en ny vuxen som skall respektera den relationen som redan finns, inte komma och kräva och bete sig som ett till barn, vi är vuxna, de är barn, varför göra det så jäkla komplicerat.

Så kära lilla bonusmamma, var bara en bra vuxen och kära lilla mamma, samma sak gäller ju för dig!

Så kvällens tanke nedprintad i skrift...

Barn är ju det bästa som finns :)


Kramar ifrån Fru Herr

Gillar

Kommentarer

Instagram fru.herrInstagram fru.herrInstagram fru.herrInstagram fru.herrInstagram fru.herrInstagram fru.herrInstagram fru.herrInstagram fru.herr