Jag är rädd, men jag vill älska klart!

-Var inte så rädd för allt!

Det är ofta jag får den kommentaren!

Jag är inte rädd för att kasta mig in i nya utmaningar, prata inför folk, åka karusell och jag är inte heller rädd för vad folk tycker och tänker om mig. Men jag är rädd för allt när det kommer till mina barn.

När jag var ung och djärv, när alla kläder satt som
en smäck utan att jag behövde prova i butiken, innan de ofrivilliga grå slingorna i håret och när stressrynkorna var färre, när det största fokuset var MIG, så spatserade jag runt i min egocentriska bubbla och trodde att världen faktiskt kretsade runt mig.

Jag gick hem ensam i mörkret efter festen, lade mig i konflikter ute på stan och hade alltid en större mun än hjärna.

Men någonstans bakom läppennan och de sotiga ögonen så fanns det en spärr, en intuition och en magkänsla som talade om för mig att det fanns någon form av fara och konsekvenser vilande bakom hörnet.

Dagen då jag fick barn så föddes det förutom den största glädjen i världen, även en ängslan och en oro och den tror jag många kan relatera till.

Från att läkarna sa att jag hade en tumör i samband med allt detta, så bestämde jag mig att jag skall spendera varje minut till att finnas för mitt barn som väntade på mig hemma efter läkarbesöken eller operationen.
Jag var livrädd och mina prioriteringar i livet ändrades.

Jag var egentligen inte rädd för att dö, men jag var rädd för att inte finnas mer och att mitt barn inte skulle minnas mig, att jag inte skulle få älska färdigt.

När jag var sjuk så grinade jag varannan dag och njöt av livet de dagar som återstod, hade en ambition om att lämna avtryck, njuta, finnas, älska och bygga upp.

När jag blev friskförklarad kändes det som att jag blivit religös och jag gick i ett eufori länge.

Nu har jag fler barn och mer känslor!

Det som alltid funnits med mig efter att jag var sjuk, det är magkänslan, den kan peka åt alla håll och den vet inte riktigt vart den skall placera vad, men det kan vara för att jag påminns om något relaterat till situationer som jag varit med om i samband med min sjukdom.

Igår så blev Covid-19 verkligt för mig, har haft stunder då jag varit rädd, men jag har slagit bort det.

Nu har allt blivit verkligt, nära och tragiskt och det läser vi om i tidningar, på sociala medier och vi ser det på tv.

Nu prövas vi och nu har min rädsla kommit tillbaka, den som varit borta så länge.

Jag vill göra om min rädsla till tacksamhet och njuta av det jag har runtom mig.

Inte visste jag att detta skulle ta över vårt 2020.

Jag kommer att hålla ihop, känna glädje och njuta av mina nära och kära, stå ut och visa mina barn att det är ok att vara rädd, men att den finns flera olika vägar att hantera rädsla på.

Jag vill älska klart!







Kramar ifrån Fru Herr

Gillar

Kommentarer

Instagram fru.herrInstagram fru.herrInstagram fru.herrInstagram fru.herrInstagram fru.herrInstagram fru.herrInstagram fru.herrInstagram fru.herr