I huvudet på en singelmorsa!

Jag har funderat och vad gör jag när jag har funderat...jag skriver!

Jag separerade för ja cirka 2 år sedan, att separera är jobbigt och det blir ju naturligtvis mer avancerat när det är barn inblandade....

Jag tycker inte att det är fel eller egoistiskt att separera, tycker att det är viktigast hur man hanterar det hela, att sätta barnen först och att respektera varandra, allt annat får ta tid....

I en separation är det svårt att komma ihåg att tycka om sig själv och att man faktiskt kommer att hitta sitt nya jag, det är verkligen så, man måste hitta sig själv på nytt, vem är jag när jag inte har barnen hemma, vem är jag utan tryggheten av en sambo sedan 10 år, hur gör man?

Allt handlar om självständighet idag och man ska vara sig egen person, inte leva genom andra och jäklar om man skulle bli "bara mamma"....men sanningen är, man sänker garden i en relation, annars går det inte att ha en sund relation, att våga öppna sig, att leva med en annan människa och att skaffa något så stort som en familj med denna person, två blir en känslomässigt och när barnen kommer då försvinner egot....helt totalt!

Så den tiden som väntar efter en separation handlar om att hitta dig själv, vilka vänner har man, vad gör man av 50% av den tiden som barnen är hos den andra föräldern, är det ok att tycka att det kan vara lite skönt med egentid ibland?, är det ok att gå ut på krogen 3 dgr i veckan när man inte har barnen....

Allt handlar om att läka dig själv samtidigt som man skall hantera en vardag med och utan barnen vid sin sida...

Jag har bemötts av negativ kritik av några i omgivningen, när det kommer till att faktiskt göra det man vill av de veckor som man har för sig själv, behöver man det när man läker...svar nej!

Man har rätt att lägga ner sin tid på det man behöver för stunden, utan att folk tycker och tänker!

Om jag är stolt över att jag tagit mig upp ut mitt svarta hål och bakat en stor jävla tårta eller om jag gjort 365 armhävningar så ska väl jag kunna dela detta på tex Instagram ....det är en del av processen...det är ett steg för mig...jag bevisar för mig själv att jag är på väg att resa mig....


Den dagen då man kan släppa det dåliga samvetet en aning, tycka om sig själv och sin omgivning....då är man stark nog att stå ut med andras åsikter.....jag har kommit dit....men andra har precis börjat!

Låt alla göra sig egen resa.... och sluta tyck och tänk så mycket....

Puss och kram från en selfiemamma :-)

Kramar ifrån Fru Herr

  • Inspiration
  • Nära Gryta, Västerås

Gillar

Kommentarer

Instagram fru.herrInstagram fru.herrInstagram fru.herrInstagram fru.herrInstagram fru.herrInstagram fru.herrInstagram fru.herrInstagram fru.herr