Först praktiskt taget stjäl du mina höfter, sen skall du hänga i min byxrumpa i 3,5 år!

Jag har ju tänkt, tänker ju så överjävligt mycket jämt och detta gör mig ibland synisk, men oftast glad och motiverad.

Jag har nu spenderat 10 dagar hemma med mina älskade troll, de har bytt av varandra lite, men så fort någon visat förkylningssymptom får hela skocken vara hemma.

Vi har haft friska dagar, men sen är det dags för nästa omgång, karantänen har inneburit utflykt, plantering, shopping, filmmys, legobygge och pusselbygge, städa riva fram, hälla upp kaffe och glömma bort det.

Efter dessa dagar har jag även insett att Greta Gris är jäkla jobbig och jag ställer mig frågan? Varför skriker Pippi, Tommy och Annika efter Herr Nilsson 35 gånger när de förlist på den där ön? Det är ju inte direkt så att han kan svara och jag ger mig fasen på att om han satt sig och konfererat med de andra aporna på ön, så sticker han lätt ut i sin hemstickade farfarströja som de tvingar på apskrället.

Sluta skrik på honom, han har ju äntligen kommit till sin rätta miljö, låt honom vara.

Jag har försökt varit så där modern och försökt vobba, ser framför mig hur jag häller upp en kopp kaffe och slår mig ner vid köksbordet med datorn framför mig, ett barn bygger pussel och minstingen sover, men så blir aldrig fallet!

Minstingen märker ju att jag har en agenda, han är 2,5 men en människokännare av rang, han märker ju att jag skall lägga min uppmärksamhet på något som inte involverar honom för en stund, så därför sover inte minstingen, han klättrar över mig och sitter praktiskt taget på mitt huvud när jag sitter och skriver mitt första Mail.

Det här med att laga mat om dagarna vid vab, det är för mig en pinne i ögat, mat skall förtäras och medan jag lagar den så hänger man i mina byxor, stampar mig på fötterna petar mig i rumpan med en visp.

Jag skrattar för mig själv och tittar på den lille och sen tittar jag på den mellanstore och den store ser jag inte ens, då han flytt fältet för länge sedan.

Låt mina byxor vara, kroppen motarbetar kläder i huvudtaget efter tre barn och när man väl fått något att sitta där det skall, då är lyckan total..

Så häng inte i mina stackars byxor, de kämpar nog som det är!


Först praktiskt taget snor du mina höfter, sen skall du hänga i min byxrumpa i 3,5 år!

Nåväl! Nu sover dessa små troll, imorgon är en ny dag 🐣 Man får ta fram ljusglimtarna i vår nya vardag, för det är mycket nu som inte är som vanligt!


Kramar ifrån Fru Herr

Gillar

Kommentarer

Instagram fru.herrInstagram fru.herrInstagram fru.herrInstagram fru.herrInstagram fru.herrInstagram fru.herrInstagram fru.herrInstagram fru.herr