Att bestiga berg!

Jag älskar ju att skriva, ser det som en form av terapi, bakom en skämtande, övertaggad och glad yta, så finns det ju en tankeverksamhet också. Ibland tänker man så mycket, men säger så lite, för att sedan säga för mycket och tänka för lite ;-) 

Det känns som att vissa människor är satta på den här jorden för att testa motgångar, ibland är det så jäkla orättvist att vissa saker bara drabbar och drabbar, samma människor och gång på gång! Det är orättvist att människor går bort, det är orättvist att människor blir uteslutna och exkluderade ifrån samhället, det är orättvist att dåliga saker uppmärksammas mer än de bra.

På kort tid har mitt liv förändrats, nya människor har dykt upp, jag har flyttat, jag har sagt upp mig, jag skall börja nytt jobb i April och jag har återigen klappat till den där olyckan på kinden!

Sjukhusbesök som höll på att sluta väldigt illa, men jag står på två fötter igen, det känns skönt, det värker i kroppen och det gör lite ont i själen, men jag lever och jag är lycklig över det, hade det inte gjort så himla ont att skratta, så hade jag gjort det nu...och mycket.

Man blir ju påmind om så mycket, man tänker på vad det sista var man sa till dem som står en nära, hur länge man skjutit upp det där telefonsamtalet, hur mycket onödig energi man lägger på onödiga saker, hur snabbt barn växer, hur lite man får tillbaka av den där mobilskärmen man glor på flera timmar om dagen, hur sällan man säger snälla saker till sig själv och hur viktigt det är att man slutar betala för att lära sig leva i nuet, och istället göra det till en vana.

Hur gott det luktar när det regnar, hur skönt det är när solen skiner och hur fantastiskt det är att ha någon att skratta och gråta med, hur viktigt det är att acceptera varandra och hur viktigt det är att vara snäll och inte låta någon vara dum emot dig.

Att lära sig att det inte är andra som styr ditt värde, att du är du och du är värd allt som finns ändå, utan att bli bekräftad av din förälder, chef eller partner.

Ja vissa saker händer och visst så lär man sig av allt som händer, visst så härdar det och visst så knäcker det en, visst så får det en att skriva känslosamma "fånga dagen" inlägg en måndag kväll...men det är ju faktiskt sant på alla sätt...

Tur att mina ben är 105 cm långa på denna 171 cm långa kvinna,  för jag bestiger berg.

Kramar ifrån Fru Herr

Gillar

Kommentarer

Instagram fru.herrInstagram fru.herrInstagram fru.herrInstagram fru.herrInstagram fru.herrInstagram fru.herrInstagram fru.herrInstagram fru.herr