Mitt senaste år har bestått av otroligt mycket förändringar och allra helst prövningar!

Jag har fått känna på en kniv i ryggen samtidigt som jag lärt mig känns några fler människotyper, stereotyper som gör sig bra i dokusåpor, stereotyper som bidrar mer till bra Tv än till världsfred och god human balans.

Men ja vi är ju alla olika och nog har vi alla en funktion och en mening på den här jorden, men jag tycker nog att det är lite läskigt, hur värderingar och levnadssätt utvecklar sig i vårt avlånga land!

Jag var iväg över helgen och stannade vid ett rastställe, ett fullsatt lunchställe på väg upp till Dalarna, hörde ett hostande till och från och när vi skulle gå ut så såg vi en tant som satt vid bordet och hostade, hon verkade ha satt någonting i halsen, ingen reagerade, inte ens hennes egen gubbe, vi gick närmare och då dök en yngre man fram för att hjälpa! Det var 1 person som hjälpte en annan i en fullsatt restaurang...1 person.

Det gör mig orolig om det skulle hända mina barn något, är det vanligare att man tar fram kameran än att sträcka ut en hjälpande hand, är det viktigare att man bara ser till sitt eget hus och glömmer bort att omtanke och hjälpsamhet, faktiskt ger tillbaka otroligt mycket!

Människan verkar vara så insatt i sig själva och sitt eget, min åsikt helt klart, men vi jobbar, stressar och kompenserar vår förlorade tid med materiella ting, plåstrar om själen med tillfälliga "må bra" lösningar tills vi tar oss till läkaren och blir fullproppade med lyckopiller och annat skit!

Vi klandrar varandra för vår olycka, vår stress och vårt snea välbefinnande, det är oftast relationens fel, vem har egentligen ansvaret för någon annans lycka, det är varken relationen, familjen eller citalopramen!

Jag tror att om man bara spottar ut skiten och inser hur bra man mår genom att bry sig om andra så skulle världsfreden vara ett steg närmare...

Jag vill bli hjälpt om jag sätter en köttbulle i halsen🍴🍴🍴🍴🍴

Kramar ifrån Fru Herr

Bryn 500 gram strimlad ryggbiff i smör.
Tillsätt 1 gul lök, 1 röd paprika.

Salta, peppra och tillsätt 1 tsk paprikapulver 🍅

Tillsätt 2 msk tomatpuré samt 1 msk dijonsenap.

Tillsätt 2,5 dl créme fraise och 2 dl matlagningsgrädde!

Servera med ris

Kramar ifrån Fru Herr

Var på Erikslund idag och shoppade med Madde och hennes lilla bebis!

Jag har alltid gått väldigt fort och brukar svepa förbi folk jag känner utan att se dem, inte för att jag vill vara otrevlig, utan för att jag är alltid på väg, målet i sikte och tiden på min sida, ibland kan jag stanna och prata lite, men då börjar jag nästan steppdansa istället, så fötterna jobbar aktivt!

Nu är min stundande River Dance karriär lagd på hyllan och jag spatserar fram i mina dyra ergonomiska Birkenstock tofflor, inser att jag måste måla tånaglarna, men glömmer bort det igen så fort jag ställer mig upp, för då ser jag ju inte mina tår längre.
Jag går lite som en pingvin och drar höftbenen framför mig medan jag fokuserar på att inte bli på påverkad av att det faktiskt gör ont som tusan i bäckenbenet stundvis.

Graviditet är en uppoffring och belöningen är värdefull, men vägen dit är lång och ju mer klämcheck man är desto bättre kvinna är man? Eller?

Nja det vet jag inte, bästa är väl att ta hand om sig själv och försöka förklara för omvärlden varför man är trött och ibland arg för att man existerar helt enkelt!

Min graviditet har faktiskt inte varit så himla jobbig, vet andra som kämpar med diverse och kan bara ge dem en stor eloge för det, medan andra nyser ut en bebis och går till gymmet 2 dagar efter och hittar sin egentid under de 14 timmar som barnet sover.

Låter jag sådär bitter? Men det är jag inte, älskar kontraster och att vi människor är så lika men ändå inte, vill bara sammanfatta hur livet ser ut som gravid och hur många personligheter som kommer fram, just under en graviditet!

Jag älskar folks blickar, tjejer ler lite medlidande när de ser mig, särskilt de som fött barn, de har ett visst sug i blicken, killar ser skräckslagna ut, funderar ibland på om jag bara skall gå fram och tacka för sist och be dem kontakta familjerätten, men känns onödigt att göra dem rädda i onödan, även mitt gravida hjärta har ett samvete, trots att det pumpar på som en belgisk tjur på grönbete.

Har ju faktiskt dessutom en väldigt härlig pappa till den här pojken i magen redan.

Nåväl, stunden är ju snart kommen, på fredag så är det till och med övertid, så jag spatserar fram ett tag till och nu hinner jag ju till och med se vilka jag går förbi!

Kramar ifrån Fru Herr