Det där nedrans körkortet....nu är det ju taget!


Jag entrade Trafikverket strax innan 08,00!
Det var kö ut, lång kö, det var barn där, de var väl 18-25 I guess, de hade med sig föräldrar också, där kommer jag....äldst!

Fotografering sker som många vet i samband med teoriprovet och automaten på plats hade inget skynke eller något form av privatläge i huvudtaget, istället pryddes automaten av en estetiskt kreation i rött som tänkte 11% av automaten!

Selfienörd som man är så tittade jag med avsky på maskinen....ofrivillig exponering av dubbelhaka, tänkte jag för mig själv!

Kön började röra på sig och en kille hade problem med automaten, hjälpavsnittet var på hans hemspråk arabiska, men efter 5 min trixande, så kände jag att assistans var behövlig!
Det slutade med att jag hjälpte alla i kön, på olika språk 😂😂😂😂
Det slutade med att jag var sist på tur och ja....den ofrivillige dubbelhakan infann sig som väntat, varför tar de bild nedifrån? Jag är väl inte Arnold...det framgår inga muskler på mig, bara fluff!

Provet klarades av och körningen lika så!

Så nu susar jag fram....med mina vingar ;-)

Kramar ifrån Fru Herr

Jag har gått igenom alla mina meddelanden som jag fått under de år som jag bloggat.

Jag har använt bloggen som ett sätt att förmedla en känsla, ibland kan man ha så mycket innanför den där funderarrynkiga pannan, men det går inte att sätta ord på dem, inte förrän man bestämmer sig att skriva.

Jag har fått mycket fina ord, många som har fått mig att le men även en och annan som har varit negativ till bloggen, varför vet jag inte exakt, för det framgår aldrig, men det är väl något fult med att vara glad, berätta öppet om sina bedrifter och dessutom besitta åsikter som inte alla delar.

Dessutom kan jag även vara skitarg, ibland så känns det som att det är 2 olika personer som skrivit inlägg på bloggen, en positiv och stark rödtott med matlagningskunskaper, medan ett annat inlägg kan utstråla agg och med en underton av....fy på dig!

Men så är det ju! Vi är människor, vi älskar, hatar, förlåter, tycker, tänker, ångrar, tar tillbaka, förtränger, skrattar, gråter och gör om allt en, två och fyrahundra gånger till.

Det mänskliga psyket fascinerar mig, så fortsätt skriv som ni gör, både ris och ros, änglar och troll...ger man sig ut i offentligheten, då får man offentligheten ta, hur den ser ut idag kan jag inte ändra på...men jag kan fortsätta göra det jag gör!

Kramar ifrån Fru Herr

Jag tror nog aldrig att jag kommer att växa upp!

Jag kommer nog alltid att skjuta på vissa grejer, slänga kaffekapslar i slasken, torka spilld mjölk med strumpan, lyssna på musik jätte högt och spela Burn out 3 på mitt gamla X-Box...känna hjärtat slå lite snabbare när jag får använda lustgasen och bara försvinna i den digitala staden på tv'n.

Jag var på bio idag! Det är få ting som får mig att koppla av på riktigt och film, musik och matlagning, det är givande för hela mig.
Att titta på film kan ju dock pendla lite, det är lätt att somna, ha barn i ansiktet och att tvätthögen skriker ifrån grovköket.

Men bio, det är något magiskt över det och jag älskar verkligen att sitta i mörkret, med popcorn, Coca Cola och en Marabou chokladrulle, helt plötsligt försvinner jag in i filmen och jag vaknar inte förrän jag möts av kylan utanför när vi lämnat salongen.

Trots att jag är omringad av barn hela dagarna så tycker jag om att umgås med barn, de har det där kreativa tänket och den positiva energin kvar, den som faktiskt försvinner hos många vuxna.
Det är bland annat därför jag aldrig kommer att förstå varför man som förälder väljer att ta bort just den där sidan hos sitt barn, genom att sätta gränser på fel vägbana, det skall spenderas så mycket tid på att få våra barn att tänka som vuxna istället för att låta dem vara barn så länge som det går.

När vi bodde i radhuset anordnade jag och barnen temakvällar hemma, taco-kväll och filmmys, det var så roligt och så givande.
Även där så kommer vi tillbaka till att jag fortfarande har det där barnet i mig, det är roligare att hoppa över brunnar, gå balansgång på trottoaren och köra "jag går ner i källaren" bakom kassadisken på jobbet!

Det är en viktig del för mig att få utlopp för mitt barnasinne, att utnyttja varenda led jag har i kroppen till att skapa och vara kreativ!

Så ja...jag kommer att hoppa över staketet...tills höftkulan ryker!

Kramar ifrån Fru Herr