Det är inte ok!

Tänk dig att du bär en förstor kappa, den tynger ner dina axlar och du måste hela tiden dra upp ärmarna! Du måste traska runt i den här kappan, vart du än går så är den på.

Det har aldrig varit så mycket fokus på människan som det är nu, tvångsbanta, meditera, hitta sig själv, stänga av, finnas i nuet, överdosera ekologisk frukt och forma sina barn efter normer som eventuellt inte kommer att fungera i längden.

Det är inne att "vara sig själv" men bara om man håller sig till normen, det är viktigt att titta på himlen, men man spenderar 2-3 minuter på att ta kort på den istället och dela med sig till en massa människor, som man inte ens känner dessutom!

Det är viktigt att "gilla" varandras bilder på instagram, så viktigt att man glömmer bort att en kram eller en komplimang i riktiga livet är så mycket viktigare.

Det är en rättighet att döma människor, bara man är ärlig, bara man är rak.

Det är tufft att vara sig själv! I samband med alla "lev i nuet" filosofier så barskrapar vi vår egen självkänsla och låter den svenska avundsjukan och den där förbannade jantelagen ta över.

Det är hälsosamt att titta på himlen, kanske med en vän, det är hälsosamt att hålla varandra i handen och det är hälsosamt att tänka goda tankar. 

Det är hälsosamt att vara glad för någon annans skull, det behöver inte alltid finnas ett -men eller en negativ teori runt det hela, bra saker händer andra människor, även dig, dåliga saker händer andra, inte bara dig! 

Att spotta ur sig negativitet, det förpestar luften, men kompenserar man med att hitta sin inte frid och käka eko bananer, då är man på rätt sida av livet och fyller på karmakontot, eller?

Jag är så urless på att det blir så mycket enklare för oss att älska oss själva i teorin och hata andra i praktiken.
 

Små problem, de blir större problem! 

Kramar ifrån Fru Herr